11 DECEMBER
BJÖRN ÄR PÅ BÄTTRINGSVÄGEN, HAN HÅLLER PÅ ATT LÄRA SIG GÅ OCH DET GÅR HYFSAT MED EN KRAFTIGARE VARIANT AV RULLATOR SOM HAN KAN HÄNGA PÅ.
NÄR HAN BLIR BÄTTRE SÅ SKA JAG BERÄTTA FÖR HONOM OM BLOGGEN SÅ FÅR JAG VÄL SE (HÖRA) HUR HAN REAGERAR PÅ ATT JAG "HÄNGT" UT HONOM PÅ NÄTET.
15 NOVEMBER
Vi träffade Björn i går.
Han kände igen oss och kunde prata, om än svagt så gick det för det mesta att höra vad han sa. Han har inga minnesbilder från olyckan, utan vet bara vad han fått berättat för sig.
Han börjar bli så pass pigg att han skämtar lite grann, vilket känns skönt. Sköterskorna som var jättegoa, hjälpte honom upp i en rullstol så vi kunde ta med honom ut i ett dagrum, vilket han uppskattade.
Hans muskler är efter den långa sjukhusvistelsen ganska klena, så i morgon ska han börja med lite sjukgymnastik
Vänliga människor har nu skänkt 42 441,50 kronor
13 NOVEMBER
10 november
Efter en lång och jobbig flygresa har Björn landat i Oslo och har blivit inlagd på sjukhus. Björn har feber och infektionsrisken är stor. Han har mycket ont och har får morfin för att lindra. När 3 av hans 6 syskon kom för att besöka honom kände han direkt igen dom. Björn är nöjd att han har kommit till Skandinavien men han vill gärna komma hem till Sverige och Karlstad.
Med hjälp av det NI har skänkt och lån som vi Björns syskon har fått tagit har vi äntligen fått hem honom. Vi är mycket tacksamma att Ni har hjälpt oss. Tyvärr har vi kvar en stor skuld att betala till sjukhuset i Bangkok som vi i dagsläget inte vet hur vi ska hantera.
Här kommer en känslosam sammanfattning av Björns systerdotter Johanna.
September 29 - Det kom som en chock
Ja, allt bara rasade när jag lyfte telefonen när mamma ringde. Hon lät dålig eller ledsen
och min första tanke vara bara att hon ville kolla när jag skulle komma hem men ack, om
det var så.
Hon hade fått ett samtal något tidigare om något allvarligt. Min morbror har varit med om en motorcykelolycka och fått livshotande skallskador.
Orden var omtumlande och allt bara brast. Tårar sprutade och jag var tvungen att sätta
mig. Chocken och ett ramaskri om att det är för mycket. Det räcker nu med alla dödsfall
och olyckor som jag har fått uppleva de senaste åren. På bara tre år har fem personer i
min närhet dött, de flesta av cancer och en tog livet av sig. Nu ligger min morbror som inte
ens fått fylla 50, på andra sidan jorden och kanske aldrig kommer att vakna igen.
Jag är inte säker vad som menas med livshotande skallskador men det jag kan föreställa
mig att han ligger i koma. Tyvärr har han ingen försäkring och hans syskon inklusive min
mamma kämpar nu för att få ihop pengar för att han ska få läkarvård. Åhhh, jag blir galen,
chockad, berörd och olycklig. Nu ska hon och de andra lägga 11000 var för att han ska få
en dräglig chans att få överleva. En morbror som alltid funnits där och nu kanske han inte kommer
tillbaka.
Vilket öde att få råka ut för något liknande och just nu ser jag bara mörker. En morbror
som alltid stått nära mamma och han har bott hos oss när han har varit och hälsat på. En morbror som älskar mina kanelbullar.
Björn heter han och jag vill bara gråta. Jag som bara går och oroar för mitt liv och skolan
också ligger han på andra sidan jorden och kanske aldrig får uppleva något mer. Ibland är
man självisk men i sådana här lägen vill jag bara krypa ner under täcket och vakna och
inse att det är en dröm. Jag orkar inte mer. Jag orkar inte ännu en begravning. Jag orkar
inte att förlora. Kan inte alla bara få leva sina liv utan att få dem förstörda. Jag räknar med
alla men de kommer inte att finnas där. Inte för alltid.
Jag håller mina tummar och ber för att allt ska bli bra. Att allt ska bli som förut. Inga men
för livet men just nu ser jag bara mörker. Livet kan vara underbart men just nu är det bara
förjäkligt!
September 30 - Igår rasade min värld samman...
…men idag har jag återuppstått även om det var tungt att gå upp. Jag visste inte riktigt
vilket besked som skulle finnas där när jag vaknade, tyvärr fanns det inget besked alls.
Men nu under dagen har beskedet kommit.
Min morbror har ungefär 80 % chans att överleva, efter en operation efter skador som
blödning i en hjärnhalva, blödning i en lunga och sex bruta revben. Ja, om han överlever
så kanske han inte blir återställd. Vad vet jag. Det jag vet nu är att jag håller tummarna för
att han ska få vakna ur narkosen, på andra sidan jorden, och känna sig precis som vanligt.
Oktober 1 - Det kändes bättre
Igår kväll var det dåligt. En orolig dag med massa tankar och funderingar. Det var tufft och
på något sätt tog det över hela mig. Jag känner mig lite deppig och i nästa stund känns
livet helt ok. Det är inte så att jag är deprimerad men det är tufft. Jag orkar inte lägga ner
mig i skolan. Det är så fruktansvärt jobbigt när någon nära kan få sitt liv så förändrat.
Men imorse kändes det bättre.
När jag vaknade fick jag ett positiv besked och min morbror hade vaknat, med huvudet
helt uppfläkat, och han kunde förstå vad vi sa. Men han har fortfarande respirator vilket
betyder att han inte kan prata. Han kunde iallafall nicka som svar. Men mer vet vi inte och
det är fortfarande kritiskt. Efter två operationer igår, tömnning av lunga och lagning av
hjärna. Allt återstår att se. Men nu känns det lite bättre.
Oktober 9 - Olycka
Min morbror, som var med om den där olyckan, i Thailand är idag vaken, med en metallbit
i huvudet. Han kan röra lite på tån och han förstår vad vi säger men – han kan inte få fram
vad han vill. Det låter som mummel, och det är svårt att förstå honom. Det har känts bra
ett tag men nu känns det lite olyckligt igen. Han har legat på ett privat sjukhus, som kostar
2000 kr per dag. Men nuläget är så pass att nu är hans kostnader uppe i nästan 40000 kr!
Helt sjukt mycket pengar, när det inte finns en jävla försäkring, som fungerar. Han
behöver läkarvård och alla hans syskon vill ha hem honom till Sverige. Men kostnaderna
är overkliga och jag vet inte vad det kommer sluta med. Det känns lite kämpigt just nu.
Fortfarande. Men ändå så kämpar jag. Jag tänker inte ge upp!
Oktober 15 - Min morbror
Min morbror är fortfarande inte bra, det blir bara sämre och han äter inte längre. Hans
lungor är fyllda med slem så som sagt, det är inte bra. Det känns väldigt tufft nu och vi ska
försöka att få hem honom till Sverige.
Oktober 29 - Hjälp min morbror hem
Som ni säkert läst har min morbror varit med om en olycka och det har krånglat med
försäkringar osv. Det har lett till att hans släkt, framförallt, hans syskon här hemma fått
bistått med en hel del pengar var. NU räcker inte pengarna längre och hans vård är inte
slut. Hela släkten är nu indragen, för att försöka få hem honom till Sverige.
Detta är något som tär, på energin och hela familjen. Det är jobbigt.
Björn är min morbror som krockade i på en motorcykel med en lastbil. Flera operationer
har gjorts och han har inte ens skallen ihopsydd. Han är illa däran och kan knappt
kommunicera med hjälp av nickningar. Men han lever och vi vill få hem honom så att vi kan hjälpa honom på alla sätt vi kan.
Mina kusiner har startat bloggen som är länkad både till höger och här ovanför. Läs gärna,
bidra gärna om ni vill vara lite medmänskliga, ett mail räcker att visa – att man bryr sig.
Jag tvingar ingen men just nu är det kritiskt. Ett rop på hjälp!
// Johanna Olfosson
http://johanna0.wordpress.com/
9 NOVEMBER
Hej Syskon till Björn!
Jag kommer just från ett besök hos Björn. Han var djupt nere i dvala/sömn. Det tog ett tag att få kontakt med honom, men när sjukgymnasten kom vaknade han och meddelade på olika sätt att han inte ville vara med om träningen av höger arm och ben idag. Nu hjälpte inte det, inte heller att han vid flera tillfällen sa enough och stop. Allt är alltså som det brukar vara när man ligger på sjukhus. Jag uppmuntrade honom på svenska att fortsätta och tillslut ville sjukgymnasten även att han skulle ut och åka rullstol i 15 minuter. Han tyckte det var besvärligt att bli överflyttad från säng till stol, men var sedan rätt nöjd med promenaden. Jag pratade om hemresan och han såg inte riktigt glad ut över den. Jag uppfattade det som att han tvivlade på att den skulle vara möjlig. Efter att jag tagit reda på hur det skulle gå till med hämtning kl 21 och sedan transport till flygplatsen, att han skulle flyga first class och ha en svensk läkare med sig slappnade han av. Jag hade svårt att förstå vad han sa,men ibland tog han i och då var enstaka ord tydliga. Han verkar inte ha något problem med höra, förstå och att växla mellan svenska, engelska och thai. Björn är på gång och jag önskar honom en lugn resa hem och ett gott återseende med er andra.
Allt gott, Lovisa
Som ni förstår så är Björn äntligen flygfärdig och på väg hem nu och kommer att landa tisdag förmiddag
8 NOVEMBER
Det är lite svårt att få fullständig information från sjukhuset nu under helgen så vi återkommer med mer information nästa vecka.
6 november
I DAG LYCKADES PERSONALEN PÅ SJUKHUSET PLACERA HONOM I EN RULLSTOL OCH HAN KLARADE AV ATT SITTA I DEN, LÄKARNA OCH SKÖTERSKORNA KLAPPADE HÄNDERNA. HAN LYCKADES ÄVEN SÄGA ENSTAKA ORD, OM ÄN MUMLANDE, SÅ GICK DET ATT FÖRSTÅ.
VÅRT FOKUS LIGGER PÅ BJÖRN SÅ NI SOM BLIR OTOLIGA PÅ BLOGGEN OCH FAR RUNT MED EN MASSA TEORIER FÅR STILLA ER. VI HOPPAS ATT VI SNART FÅR TA HEM HONOM MEN DET ÄR LÄKARNA SOM AVGÖR NÄR.
TACK ALLA NI SOM STÖDJER OSS.
BJÖRNS HÄLSA I DAG DEN 5 NOVEMBER
Björn kan andas själv nu men han kan inte svälja så de måste stoppa ner en tub i halsen för att suga upp slem. Han får en hel del sjukgymnastik för att få igång kroppen dock tillåter inte läkarna än en transport till sverige.
Björns hälsa
Om han tillfrisknar i den här takten kan han flygas hem inom två veckor men vi måste nu få tag på en sjuksköterska som kan följa med till Sverige. Läkarna i Bangkok vill att han tas in på Karolinska.
Vad händer idag?
Enligt Lena Broman på UD i Sverige för den svenska ambassaden en diskussion med den norska ambassaden om deras möjligheter att bistå och de återkommer så snart besked finns därifrån. Förhoppningsvis är det en lösning på gång så att vi kan få hem Björn.
I skrivande stund får jag reda på att brodern som är i Thailand pratat med Per Kågeby (tror att jag uppfattade namnet rätt) på ambassaden som meddelar att de inte kan göra något utan hänvisar till Norska ambassaden. Han önskar oss lycka till och åker därefter på tjänsteresa.
Nu har vi även fått besked av Norska ambassaden att de inte kan göra något.
Vi väntar på ytterligare besked från Lena Broman på UD.
Hur går det för Björn då?
I går var Björn vaken i större delen av dagen med den påföljden att idag är han trött och sover mest hela tiden. I morgon ska han få vätskedrivande medicin som har till uppgift att dränera den skadade lungan.
Uppdatering och svar
NWT, Nya Wermlandstidningen, har kontaktat oss för att skriva ett reportage om Björn. Länk:
http://www.nwt.se/karlstad/article607007.ece
Fler artiklar från olika tidningar finns under fliken 'länkar' i högra spalten.
Min faster Eva skriver:
Jag skriver detta brev för min bror Björn Näslund. Han skadade sig svårt i en olycka i Thailand. Björn krockade med en lastbil den 29 september 2009 och kördes med ambulans till sjukhuset i provinsen Mueang i Surin. Där blev han opererad för blödning i hjärnan och lungan blev också skadad plus brutna revben och en bruten axel och arm.
Vi har varit i kontakt med UD och SOS international i Danmark för att Björn skulle få den bästa omvårdnad.
Den 20 oktober reste min bror ner till Thailand för att flyga hem med Björn för enligt SOS och UD så kunde Björn flyga hem inom några dagar,
När brodern anlände till sjukhuset den 21 oktober var Björn i väldigt dåligt skick . Brodern ringde samtal till SOS, som de i sin tur såg till att det att de blev körda till Bangkok hospital med ambulans.
När de kom fram till Bangkok hospital var Björn i så dåligt skick att alla organ var ur funktion.
De satte in alla resurser för att Björn skulle klara sig. Den 25 oktober är Björn stabil de håller honom nedsövd några timmar varje dygn. Han kan röra lite på båda benen och ena armen. Läkarna tror att Björn kommer att kunna gå i framtiden. Som ni förstår så behövs det pengar!
Tyvärr fungerar inte sjukvården i Thailand som här i Sverige. Man måste betala för allt i förväg.
Jag vädjar till allmänheten HJÄLP oss så vi kan få hem Björn!
Eva
Behovet av hjälp
Björn Näslund
Björn är en bror, farbror och morbror. Han åker ner till Thailand för han mår mycket bättre i det klimatet, han har problem med leder och värk.
Mars 2009, dog vår älskade moder, farmor och mormor, vilket innebar en stor sorg för vår stora släkt och för några veckor sedan råkade Björn ut för en hemsk olycka, då han åkte motorcykel och en pickup körde rakt in i honom och dessutom smet. Han vårdas i Thailand med allvarliga skallskador, läkare har fått tagit bort ben ifrån hans skalle och läget är väldigt kritiskt. Idiotiskt nog, är han inte försäkrad och hur det kommer sig kan ingen svara på eftersom han själv inte är mottaglig.
Sjukvården i Asien ser inte ut det samma som i Sverige, känslan att solidariet inte existerar i Thailand blir allt starkare för var dag som går. Pengar först och sedan vård, så säger de knappt engelsktalande människorna. Hittills har släkten betalat 120 000 svenska kronor men kostnaden stiger eftersom han är i starkt behov av mer vård då hans kropp blir allt svagare och betalas det inte in mer pengar känns mina ord mjuka än vad verkligheten egentligen är. Han slängs ut, kan inte gå, tala och insjuknar mer och själen suddas ut.
Vi har kontakt med SOS men de kan inte hjälpa oss utan säger att det kostar runt en halv miljon svenska kronor att förflytta Björn till Sverige. 500.000 till 800.000 är en alldeles för stor summa för oss och därför för första gången i våra egna liv ber vi allmänheten om hjälp.
Media, företag, privatperson, organisationer, allt kan vara till en hjälp! Även om det är EN krona till en hundra lapp, det visar på sann solidaritet och stor glädje att det finns människor som vill hjälpa till fastän de inte känner oss eller vår bror, morbror och farbror.
